Betongarbeten i Abrahamsberg – souterräng, halvt nedgrävt
Ett souterränghus har en egenhet som ställer till det: samma vägg är nedgrävd i ena änden och fri i den andra. Den nedre delen ska klara marktryck och markfukt, den övre ska klara väder och temperaturskillnader, och övergången däremellan är den punkt där problemen brukar uppstå.
Här går vi igenom vad som gäller för en sådan konstruktion och varför just övergångszonen kräver särskild uppmärksamhet.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Bedömning av var marknivån möter väggen och hur den varierar
- Tätskikt och dränering på den nedgrävda delen
- Isolering anpassad efter att kraven skiftar längs väggen
- Utformning av övergångszonen mellan mark och fri vägg
- Avvattning så att markvatten inte leds mot den fria delen
- Sockelutformning som tål stänk och snö
Så går det till
Kartlägg nivåerna
Var ligger marken mot väggen, och hur mycket varierar det runt huset? Det avgör var övergångszonen hamnar.
Nedre delen
Dränering, tätskikt och utvändig isolering som för en källarvägg.
Övergångszonen
Zonen strax över mark är mest utsatt: stänk från regn, snö som ligger mot väggen och temperaturväxlingar.
Övre delen
Behandlas som yttervägg, med de krav som gäller för den.
Vattnet
Marken ges fall från huset så att ytvatten inte samlas mot väggen där den är som mest utsatt.
Betongarbeten Abrahamsberg i hela Bromma
Övergångszonen — de decimetrar där väggen går från nedgrävd till fri — är den mest utsatta delen av hela konstruktionen. Där träffas regnstänk från marken, snö som ligger an mot väggen och de kraftigaste temperaturväxlingarna, samtidigt som materialet ofta byts från källarvägg till fasad. Det är därför den zonen skadas först på souterränghus, och därför den ska utformas med marginal snarare än som en enkel skarv mellan två system.